Lördag den 9 juni avtäcktes 2018 års hedersporträtt på Gripsholms slott. Modellen på årets hedersporträtt är professorn och författaren Bodil Jönsson. Porträttet är utfört av konstnären Johan Patricny. Han har på ett mångbottnat sätt skildrat modellen som pedagog.
Bodil Jönsson, född 1942 i Helsingborg, blev känd för den breda allmänheten i början av 1990-talet som sommarpratare i radion och som fysiker i TV-programmet Fråga Lund. Hennes definitiva genombrott som folkbildare och tänkare kom med hennes bok Tio tankar om tid (1999). Den blev en enorm succé med 650.000 sålda exemplar och översatt till ett tjugotal språk. Då hade Bodil Jönsson redan en lång och framgångsrik forskarkarriär bakom sig. Hon studerade fysik och matematik vid Lunds tekniska högskola och disputerade slutligen 1972 på avhandlingen Strålningsövergångar inducerade av snabba neutroner. Under många år var hon professor i rehabiliteringsteknisk forskning på Certec vid Lunds universitet. Sedan 2009 är Bodil Jönsson pensionerad (professor emerita), men kanske mer verksam än någonsin, bland annat som flitig författare och föreläsare.
Bodil Jönsson har flera gånger framhållit att hon inte främst ser sig som författare utan som pedagog och föreläsare. Hon drevs tidigt av en önskan att parallellt med sitt universitetsarbete verka som folkbildare för att öppna människors ögon för det naturvetenskapliga språket som en unik förutsättning för lärande och dess mellanmänskliga funktion. Bodil Jönsson har betonat att hennes undervisningsförmåga alltid varit direkt knuten till hennes intresse för andras och eget lärande. ”Hemligheten bakom mina pedagogiska framgångar skulle alltså kunna formuleras så här: att gå från två till tre exempel är betydligt lättare än att gå från noll till ett.” Bodil Jönsson var tidigt drivande inom utvecklingen av pedagogik inom teknik och fysik, vilket gjorde henne till expert i riksdagens läroplanskommitté 1991. Ett annat bevis för hennes insatser som pedagog är utnämningen till hedersdoktor vid utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet.
Bodil Jönsson har vittnat om hur många teorier om lärande välts över ända för den som börjar arbeta med människor med kognitiva funktionshinder. Som professor i rehabiliteringsteknisk forskning vid Certec har hon ytterligare utvecklat sin syn på lärandet. En annan sida, som hon arbetat med är relationen mellan IT och lärandet. Frågan hur vi långsiktigt påverkas av vårt googlande har sysselsatt Bodil Jönsson bland annat i boken Tio år senare – tio tankar om tid (2009). Kraften i hennes författarskap är på detta sätt sprungen ur hennes universitetsforskning och gärning som pedagog. Det finns inga vattentäta skott mellan Bodil Jönsson som professor och populärvetenskaplig författare. Detta förklarar hennes stora framgångar som folkbildare.
Om konstnären
Porträttet är utfört av konstnären Johan Patricny. Han är född 1976 och började sin bana som assistent till den norske konstnären Odd Nerdrum 1995-96. Patricny fortsatte sin konstnärliga utbildning vid Statens Kunstakademi i Oslo 1998-2002. Här fann han en ny inriktning på klassiskt måleri. Uppenbarligen var detta kontroversiellt för utbildningen lades ned senare, men själv fick han del av detta i rätt ögonblick.
Johan Patricny har förblivit trogen det han lärde sig i Norge, att måla inför levande modell. Många förknippar nog hans konst med vad som slarvigt brukar kallas för fotorealism, men fotografi tjänar aldrig som förlaga. Istället är han gripen av det tidsödande verklighetsstudiet. Det är mödosamt därför att naturen är undflyende och ställer enligt honom själv större krav på lyhördhet under arbetes gång än fotografins fixerade ögonblick.
Som konstnär har Johan Patricny uppfattats både som retroromantiker och idylliker. För honom handlar det figurativa måleriet om en önskan att fånga det sinnliga på ett lustfyllt sätt. Det är nog därför han alltid varit fascinerad av nationalmålare som Anders Zorn och Carl Larsson. Som konstnär ser han sig som ”ett verktyg för det som vill bli sett”.
Något av detta möter man i den svit av säregna interiörer från Nationalmuseum, som Johan Patricny målade strax innan museet stängde för sin stora ombyggnad. Här förekommer besökare i olika poser, som om de var och en representerade olika sekvenser i ett tidsflöde. Denna egenskap gjorde Johan Patricny väl lämpad att måla porträttet av professor Bodil Jönsson, som själv penetrerat tidsbegreppets många facetter. Modellen är avbildad i den miljö där hon verkat som akademisk lärare. Det är ingen slump att man intill henne ser två av hennes studenter. Bodil Jönsson har ofta just framhållit sin roll som pedagog. I porträttet representerar studenterna inte bara lärandet utan också olika tidsdimensioner – analys och eftertanke. Möjligen är detta också en antydan om människans olika åldrar. Bodil Jönsson betraktar inte oss utan framtiden och timvisaren på hennes armbandsur är bara antydd. I stället är det paradoxalt nog en av hennes studenter som möter oss med blicken. Här finns ingen förställning eller tillgjorda gester, utan en rättfram enkelhet som alla kan känna igen sig i. Två ensamma, kulörta böcker är det enda som får antyda Bodil Jönssons omfattande författarskap.