I samarbete med Nationalmuseum visade konstmuseet Petit Palais i Paris en stor utställning tillägnad målaren Bruno Liljefors (1860–1939). Efter två utställningar ägnade åt målarna Carl Larsson (2014) och Anders Zorn (2017), bildade presentationen det sista kapitlet i ett program som fokuserade på den illustra svenska trion känd som ”ABC”, en kombination av initialerna i deras förnamn.
Genom att för första gången visa hans verk för den franska publiken ville Petit Palais lyfta fram Liljefors skicklighet och hans originella bidrag till bilden av den svenska naturen. Denna unika utställning omfattade ett hundratal verk, bland annat målningar, teckningar och fotografier från samlingar på museer som Nationalmuseum, partner i utställningen, Thielska Galleriet och Göteborgs konstmuseum, samt ett stort antal privata samlingar.
Utställningen, som var både kronologisk och tematisk, tog upp olika aspekter av Liljefors konst, från inspirationskällor och influenser till hans mycket ovanliga arbetsteknik.
Liljefors var en skarpsinnig observatör och målade riktiga rävfamiljer som lurade i skogen eller harar som skuttade genom snön, liksom fiskgjusar som satt uppe i toppen av höga tallar. Han arbetade i och av naturen och använde sig av sina färdigheter som akrobat och gymnast för att klättra i träd för att bättre se sina motiv. Målaren använde kamouflage och byggde gömställen för att observera djur utan att själv bli sedd. I sin kreativa process fotograferade han som stöd för att utarbeta sina kompositioner.
Bruno Liljefors, Katt med fågelunge i mun. En av fem djurstudier i samma ram, 1885. Olja på trä.
Bruno Liljefors, Rävfamilj, 1886. Olja på duk.
Bruno Liljefors, Sparvar i körsbärsträdet. En av fem djurstudier i samma ram, 1885. Olja på trä.
Bruno Liljefors, Katt på blomsteräng, 1887. Olja på duk.
Bruno Liljefors, Duvhök och orrar, 1884. Olja på duk.
Bruno Liljefors, Nötskrikor, 1886. Olja på duk.
I Liljefors universum var djur, växter, insekter och fåglar alla delar av en större helhet, var och en med en specifik roll att spela. I en tid då bevarandet av den biologiska mångfalden har blivit en viktig fråga bjuder Liljefors, utöver sin roll som förkämpe för den svenska naturen, in betraktaren till att bättre observera hela den levande värld som vi är en del av.
Bruno Liljefors sätt att kombinera naturens ofta grymma verklighet med ett fantastiskt bildspråk var unikt. Han saknar motsvarigheter i sin generation. Trots detta är han något av en doldis internationellt. Utställningen på Petit Palais, där Liljefors presenterades som den tredje svenska konstnären efter Carl Larsson och Anders Zorn, har med stor sannolikhet ändrat på den saken.