Christer Strömholm har sedan länge räknats som en av Sveriges viktigaste fotografer, och hör till det fåtal som också fått stor uppmärksamhet internationellt. 1997 fick han det prestigefyllda Hasselbladpriset.

Strömholm började inte sin yrkesbana som fotograf, utan med studier i måleri i Dresden och Paris. Han ville bli konstnär och studerade även hos Isac Grünewald och Otte Sköld i Stockholm och fortsatte efter andra världskriget på Académie des Beaux-Arts i Paris.

Där började han experimentera med storformatskamera och övergick till att främst arbeta med fotografi. I slutet av 1940-talet började Strömholm göra bilder som inspirerats av abstrakt måleri. Intresset var helt inriktad på formen. Snart skulle han emellertid ägna sig allt mer åt själva motivet och hans bilder närmade sig subjektiv dokumentärfotografi. Under samma period gjorde han tillsammans med journalisten Louis Wiznitzer ett stort antal konstnärsporträtt av Le Corbusier, Fernand Léger, Max Ernst och många fler.

Bland Strömholms mest uppmärksammade arbeten finns dokumentationen av de transsexuella i Paris. Bilderna togs 1958-1968 och publicerades i boken Vännerna från Place Blanche. Christer Strömholm kom också att få stor betydelse som lärare och pedagog. Han startade Fotoskolan i Stockholm 1962, där hans egna erfarenheter, lärdomar och idéer kom att påverka en lång rad fotografer.

Under en följd av år bodde och arbetade han i Paris. Där dokumenterade han tillsammans med Pontus Hultén och Lasse Söderberg, ett stort antal konstnärer i början av 60-talet. Bland bilderna i utställningen finns porträtt av konstnärer som Giacometti, Niki de Saint Phalle, Tinguely, Yves Klein, Olle Bonniér, Bengt Lindström och Torun Bülow-Hübe, samt författare som André Breton, François Mauriac och Paul Andersson.