Under 2023 finansierar Nationalmuseums donatorgrupp två konserveringsprojekt: undersökning, dokumentation och åtgärder av en svensk vävd tapet från 1500-talet samt undersökning och analys av en teckning av Johan Tobias Sergel.
Projekten påbörjas under 2023 och finansieras av Nationalmuseums donatorgrupp. Målet för varje projekt är att föremålen ska kunna visas för publiken. Varje projekt är valt av Nationalmuseums intendenter och konservatorer för att objekten kräver särskild forskning eller omvårdnad som inte ryms i linjeverksamheten. De projekt som donatorgruppen finansierar, bidrar till det internationella fältet vad gäller konserveringsforskning.
Läs mer om 2023 års projekt här nedanför.
Pilotprojekt med svensk tapet från 1500-talet
I svenska museisamlingar finns många och fina vävda tapeter. Det har länge varit en svensk stolthet att vi, utöver de fina textila samlingarna, också varit ett land med särskild kompetens inom textilkonservering. Ett generationsskifte under 2000-talet har inneburit att denna expertkompetens på det specifika området för vävda tapeter nästan inte längre finns i landet.
Vävda tapeter har historiskt använts för skydd mot kyla och drag och som bärbara sätt att visa rikedom och för att utsmycka stora utrymmen. Vävda tapeter förvarades dock ibland nedpackade och visades endast vid festliga tllfällen. En vävd tapet var ofta det dyraste föremålet i en samling och var ibland flera gånger dyrare än beställda målningar för ett slott.
Venusbrunnen
En av Nationalmuseums viktigaste vävda tapeter, Venusbrunnen, visades i utställningssalen för 1500-talets konst i museibyggnaden. Tapeten hängde på Gripsholms slott och tillverkades möjligen där på 1550-talet på uppdrag av Gustav Vasa, vars emblem också finns i textilen. Den är vävd i gobelängteknik av ull, silke och metalltråd. Konstnären hette Paul de Bucher och kallades till Sverige från Antwerpen. Här överinsåg han vävandet av de tapeter som producerades för slottet Tre kronor och även för Gripsholms slott. Tapeten är unik och ur kulturarvsperspektiv sett en av landets viktigaste textilier, varför vi valt att visa den trots det svåra skick den är i och varför det är i stort behov av konservera för att kunna fortsätta visa det utan att förstöra den.
Undersökning och åtgärder
Det här pilotprojekt innebär att en grundlig okulär undersökning och dokumentation av tapeten i text och bild kan göras. Undersökningen kommer att ligga till grund för åtgärdsplanen vars syfte är att genom aktiva och förebyggande konserveringsmetoder stabilisera tapeten. Äldre lagningar och monteringen på baksidan av tapeten behöver till exempel bytas ut. Detta är ett omfattande och tidskrävande arbete som kräver särskild utrustning och verktyg för behandling av gobelänger. Tester i samband med undersökning av tapeten kommer att visa om det är möjligt att rengöra tapeten med fukt vilket skulle höja tapetens estetiska kvalitéer.
Kunskap för framtiden
Konserveringsprojektet kommer att ge ny kunskap och kompetensutveckling inom bevarandeområdet av tapeter i museisamlingar vilket det har funnit ett stort behov av sedan tidigt 2000-tal. I samband med undersökningen och åtgärderna av tapeten bjuds andra textilkonservatorer i Stockholm, som arbetar med liknande tapetsamlingar, in för att delta. Projektet kommer att delas på Svensk Förening för textilkonservatorer (SFT) och är planerat att publiceras i en internationell bevarandetidning.
Samarbetspartner: Husgerådskammaren, Nordiska museet och Statens historiska museer.
Bevarandet av teckningen Hetsigt kärlekspar av Johan Tobias Sergel
I museets teckning -och grafiksamling finns ett stort antal konstverk på papper utförda av skulptören, tecknaren och bildhuggaren Johan Tobias Sergel (1740–1814). Ett av hans mest kända verk är teckningen Hetsigt kärlekspar.
Teckningen är utförd i penna och bläck och visar prov på Sergels virtuosa pennföring och förmåga att med enkla medel förmedla nerven i en viss situation eller stämning. Motivet – den fysiska kärleken mellan man och kvinna i mytologisk förklädnad – är en förlängning av det tema som Sergel fångar i sina tidiga romerska skulpturer och som han ständig återvänder till.
Johan Tobias Sergel, Hetsigt kärlekspar, Penna och brunt bläck, lavering i brunt, på papper.
Järngallusbläck med för- och nackdelar
Hetsigt kärlekspar har tecknats med järngallusbläck och penna på ett tunt italienskt handgjort papper. Tack vare de goda färgegenskaperna användes järngallusbläck för att teckna och skriva med från medeltiden och ända till början av 1900-talet. En negativ egenskap hos bläcket är förmågan att verka frätande på pappersunderlaget vilket beror på att det innehåller järnvitriol. Resultatet av denna nedbrytningsprocess är också synlig i Sergels teckning, speciellt i mörkare partier där konstnären har använt mycket bläck.
Av intresse för forskningsfältet
Genom århundradena har otaliga recept använts i tillverkningen av järngallusbläck, även om de grundläggande ingredienserna alltid varit desamma. Receptens mångfald är troligtvis anledningen till att effekten av bläckets frätning på underlaget har varierat. Dessa variationer har intresserat det internationella forskningsfältet inom bevarande och konservering och järngallusbläcket har varit föremål för många tvärvetenskapliga studier.
Undersökning och analys
Det här projektet gör det möjligt att utföra en omfattande tillståndsutvärdering och materialteknisk undersökning samt analys av Sergels teckning. För att få en uppfattning om järngallusbläckets nedbrytningsprocess i teckningen behöver både det underliggande pappret och bläcket undersökas. Här används icke-destruktiva analysmetoder som teknisk fotografering med synligt-, IR-respektive UV-spektrum samt mikro-röntgenfluorescens (micro-XRF) hos Kulturarvslaboratoriet hos Riksantikvarieämbetet.
Resultatet av undersökningarna samt en litteraturstudie i den senaste forskningen om järngallusbläckets nedbrytningsprocess och påverkan på underliggande papper kommer att ligga till grund för ett beslut om vilka förebyggande eller aktiva konserveringsåtgärder som behövs för att säkra att teckningen bevaras för framtidens museibesökare.
Fingervisning för framtida insatser
Projektet är mycket värdefullt för Nationalmuseum eftersom det finns många fler teckningar i järngallusbläck i samlingarna, bland annat av Rembrandt. En omfattande analys med Hetsigt kärlekspar som fokusobjekt kommer att tjäna som fingervisande underlag för hantering av de andra teckningarna i samlingarna.
Samarbetspartner: Riksantikvarieämbetet