Förslag till takmålning
Har du tänkt på hur många saker vi tittar på varje dag som är fyrkantiga? Små och stora hus, telefoner och tv-skärmar, väggar och innertak. Nästan allt som har raka kanter och hörn har människor hittat på och byggt. Saker som naturen skapar, som stenar, träd, berg och sjöar, har oftast rundare och slingriga former.
Titta på bilden här ovanför, det är en teckning ritad med penna och pensel på ett helt platt papper för mer än 350 år sedan. Det ser ut som att vi tittar uppåt, genom ett hål i ett väldigt högt tak. Bilden är ett förslag till en takmålning för ett stort hus. En sådan målning skulle få rummet att se mycket större ut än det var och kallades för Quadratura, latin för ”att göra fyrkantigt”. Sådana målningar skapades för att leka med sättet vi ser och målet var att skapa känslan av att öppna upp rummet bara genom målade linjer och former. När vi tittar uppåt i den här bilden kan vi se moln och spår av blå himmel (färgen har bleknat med tiden) men i andra takmålningar från samma tid så kan det finnas med människor med som står och tittar ner eller änglar som flyger uppe i himlen.
För att få det att se verkligt ut och skapa känslan av avstånd och djup in i bilden så använder sig konstnären av ett lura-ögat-trick som kallas för centralperspektiv. I grunden handlar det om hur våra ögon fungerar och hur vi upplever världen när vi tittar oss omkring. Det som finns nära vårt öga ser större ut än det som finns långt borta. Linjer som går parallellt, alltså bredvid varandra ser ändå ut att gå ihop i en punkt vid horisonten långt borta. När vi ser och rör oss i verkliga världen är allt det självklart. Vi upplever djup och avstånd men när vi vill översätta det till ett platt papper kan det bli lite klurigare. Det är där centralperspektivet kommer in och hjälper till. Reglerna för centralperspektivet räknade kluriga konstnärer och arkitekter ut för ungefär 600 år sedan och idag används det överallt, inte minst i fotografier och i dataspelsgrafik.