Midvinterblot åter på plats

Carl Larssons mäktiga Midvinterblot hänger nu åter på sin plats i Nationalmuseums övre trapphall. Målningen togs ned inför renoveringen av museet för nästan fem år sedan och har sedan dess varit magasinerad. När museet öppnar den 13 oktober kommer besökarna åter att kunna blicka upp mot den väldiga målningen.

Det behövdes ett 20-tal medarbetare från museet för att dels konservera målningen och få den på plats. Målningen består av två dukar och mäter totalt 6,4 x 13,6 meter. Förberedelserna har pågått i flera veckor då konservatorer och snickare har sett över både målning och ram. Vidare har konservatorer och konsthanterare förbättrat monteringen av ramen inför upphängningen på väggen.

– Det viktigaste med vår konservering har varit att med reversibla metoder säkerställa en montering som skall hålla många år framöver så att målningen kan visas på sin plats på ett säkert sätt, säger Anne-Grethe Slettemoen, chef för konserveringsenheten vid Nationalmuseum.

Midvinterblot är ett av konstnären Carl Larssons mest omdiskuterade verk. Det var den sista delen i den svit av väggmålningar som han utförde på Nationalmuseum 1896. Motivet är från den svenska fornhistorien och visar den mytiske kungen Domalde som ska offras för att blidka gudarna och råda bot på en flerårig missväxt i landet. Redan den första skissen fick kritik, bland annat för att inte vara historiskt korrekt. Carl Larsson beslutade sig för att färdigställa verket ändå och det provhängdes på Nationalmuseum första gången 1915. Målningen debatterades därefter ända upp på regeringsnivå och refuserades slutligen.

Efter Carl Larssons död 1919 förvarades målningen på det som idag heter Skissernas Museum i Lund. 1983–84 renoverades och ställdes Midvinterblot ut på Historiska museet i Stockholm. Efter det köptes den av en svensk konsthandlare som erbjöd Nationalmuseum verket, men den dåvarande museiledningen tackade nej. Även Historiska museet erbjöds målningen men var tvungna att tacka nej på grund av det höga priset. 1987 såldes den på auktion och förvärvades av en japansk samlare. Ägaren lånade ut verket till den stora Carl Larsson-utställningen på Nationalmuseum 1992 då den åter hängdes på sin ursprungliga plats. Efter långa förhandlingar och ett generöst ekonomiskt stöd av privata donatorer och stiftelser kunde målningen slutligen förvärvas till Nationalmuseum sommaren 1997, där den hängde fram tills i maj 2013 då den togs ned inför renoveringen.