Nyförvärv: Greta Garbo av Edward Steichen

Publicerad 2018-03-16

Nationalmuseum har förvärvat ett porträtt av filmlegenden Garbo, utfört 1928 av den amerikanske fotografen Edward Steichen. Det ingick i en hel serie som publicerades i Vanity Fair. Porträttet är ett intressant exempel på tidens avantagardistiska fotografi med en extrem närbild – close up.

Graham Greene skrev med stor beundran om Garbo i filmrecensioner på 1930-talet. Roland Barthes analyserade hennes ansikte i essän ”Le visage de Garbo”, publicerad i Mythologies (1957). David Bowie sjöng ”I’m the twisted name on Garbo’s eyes” i Quicksand på albumet Hunky Dory (1971). Myten Garbo är långt större än summan av Greta Gustafssons (1905–1990) liv och roller. Mer än sjuttiofem år efter premiären av hennes sista filmen, är hon fortfarande den internationellt mest kända svenska skådespelerskan. Paradoxalt nog är idag den fotografiska stillbilden av aktrisens ansikte mer känd än hennes rolltolkningar och filmer.

De flesta av de välkända bilderna av Garbo är rollporträtt utförda av stillbildsfotografer som arbetade för hennes amerikanska filmbolag Metro-Goldwyn-Mayer, till exempel Ruth Harriet Louise och Clarence Sinclair Bull. Vid sidan av dessa har även foto av Arnold Genthe, Edward Steichen och Cecil Beaton nått ikonisk status. Arnold Genthe tog de första bilderna för USA-lansering i Vanity Fair 1925 av den då nyanlända aktrisen. Porträtten publicerades under rubriken A New Star from the North. I dessa tidiga bilder hade Garbo ännu inte stylats till den persona som senare skapades för henne i Hollywood. Cecil Beatons porträtt, tillkomna 1946, visar en nästan osminkad Garbo efter avslutad karriär. Hon hade då blivit ett med filmindustrins officiella image. Även om hon inte längre spelade in några nya filmer, var det svårt att skilja personen från karaktärerna i de tidigare rollerna.

Edward Steichens porträtt

En av de filmer där Garbo spelade en femme fatale, elegant och till synes bortskämd men i slutänden ädelt självuppoffrande, var A Woman of Affairs (Gröna hatten). I samband med inspelningen 1928 tog Edward Steichen ett antal porträtt för Vanity Fair. Han stördes av den lockiga frisyr, som Garbos rollfigur Diana Merrick hade i filmen. Fotografen ville visa mer av det berömda ansiktet. Skådespelerskan fick därför med händerna släta till och hålla tillbaka håret. Från denna session finns såväl bilder av Garbo med ostyrigt, lockigt hår, som strikt avskalade porträtt med tillbakadraget hår och ansiktet i centrum.

Nationalmuseum har nu förvärvat ett av Steichens porträtt och därmed kunnat fylla en lucka bland de Garbo-foto som redan ingår i Statens porträttsamling. Denna studie är en close-up, som går närmare den Gudomligas ansikte än de flesta i Steichens serie. I en laddad närbild riktas skådespelerskans intensiva blick mot kameraobjektivet och därmed indirekt mot betraktaren. Idéen att låta ansiktet inramas av händerna var dock inte helt ny. Året innan hade Ruth Harriet Louise använt sig av samma gest när hon fotograferade Garbos rollporträtt för den idag förlorade filmen The Divine Woman (En gudomlig kvinna), regisserad av svensken Victor Sjöström. Rörelsen förekommer även senare, bland annat i Clarence Sinclair Bulls foto av Garbo i hennes första talfilm Anna Christie (1929). Genom denna komposition satte fotograferna Garbos själfulla ögon och ansiktets klassiskt rena drag i fokus. Steichens version tillhör fortfarande de mest kända porträtten av Garbo.

Edward Steichen (1879–1973) hade en lång karriär som tongivande amerikansk fotograf. Hans debut vid sekelskiftet 1900 sammanföll med pictorialismen, en rörelse som verkade för ett erkännande av foto som konst. Dessa fotografer strävade bort från ett rent avbildande och arbetade ytterst medvetet med komposition och visuella effekter. Under perioden 1947-62 var Steichen även chef för fotosamlingen på Museum of Modern Art i New York. Härigenom påverkade han såväl samtida foto som historieskrivningen på området. Året innan hans pensionering, hyllade museet den då 82-årige fotografen med en stor retrospektiv, Steichen the Photographer. Det nu förvärvade Garbo-porträttet är en reprint som konstnären framställde för att visa på just denna utställning.

Förvärvet av Edward Steichens porträtt av Greta Garbo har möjliggjorts genom bidrag ur Fritz Ottergrens stiftelse samt Ulla och Grunnar Tryggs donationsmedel. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för, utan samlingarna berikas genom gåvor samt stiftelse- och fondmedel.

Inventarienummer: NMGrh 5159