Samhället öppnar, men varsamt. Museerna är samhällsviktiga funktioner och jobbar med stolthet och glädje för att garantera att dörrarna hålls öppna så besökarna får möjlighet att fördjupa sig i konst, kulturhistoriska föremål, design, arkitektur och mycket mera. Som besökare känner jag mig enormt tacksam för att kunna se samlingar och utställningar. Som museichef känner jag mig lika tacksam för att få ta emot alla som kommer till oss på Nationalmuseum i Stockholm eller våra visningsplatser regionalt. Dock, som vi har lärt oss, tillgång till konst och kultur är inte någon självklarhet. Vi märker kulturens värde när de vanliga rutinerna inte längre gäller.
När Moderna Museets nya utställning I lady Barclays salong öppnades nu i juni fick jag vara med. Känslan av kollegial stolthet, hopp och lättnad blandades med glädje och nyfikenhet när jag gick genom salarna och tittade på den fina utställningen, kurerad av intendent Anna Tellgren. När var det senast jag fick vara med om något likande? Något som jag tydligen tagit för givet före pandemin.
Utställningen på Moderna Museet fokuserar på konst och fotografi runt 1900, perioden som beskrivs som en kulturell storhetstid i Sverige. Samhället utvecklades med stormsteg, nya tekniska innovationer presenterades och telefoner och järnvägar genererade förutsättningar för snabbare kommunikation. Konst skapades, presenterades och samlades. Nya impressionistiska och expressionistiska sätt att måla slog publiken med häpnad. Den rena paletten, de grova penseldragen och nya motiv speglade tidens anda. Inom fotografin utvecklades den s.k. piktorialismen som hämtade inspiration från impressionismen, symbolismen och naturalismen. Frågan var hur man kunde åstadkomma ett konstnärligt fotografi.
I utställningen visas verk från Moderna Museets och Nationalmuseums samlingar, drygt 300 föremål. En del som man känner igen och en del man aldrig sett förut. Men det är just den kombinationen som är mest spännande; att titta på fotografier och målningar inom samma kontext. Piktorialismen presenteras på ett genialt sätt med fascinerande fotografier – porträtt, stadsvyer och landskapsbilder. Tittar man exempelvis på Vilhelm Hammershøis målning Interiör med konstnärens moder (1889), ser man omedelbart hur nära den står det piktorialistiska sättet att fotografera. Suddighet och softfokus samt den bruna färgskalan gäller även här.
Vi märker kulturens värde när de vanliga rutinerna inte längre gäller.
Moderna Museets I lady Barclays salong är ett lysande exempel på hur samlingar från olika museer kan användas tillsammans. Nationalmuseum lånar ut verk till och samarbetar med andra museer och producerar också utställningar som visas på andra ställen nationellt och internationellt. Vi vill gärna att museets samlingar och utställningar är kända och tillgängliga. Platser där det går att se våra föremål som Läckö slott, Ulriksdals slott och Nynäs slott för att nämna några, ger oss möjlighet att visa samlingarna i olika miljöer. Statens porträttsamling, som är det äldsta nationella porträttgalleriet i världen, kan ses på Gripsholms slott och Nationalmuseum Jamtli i Östersund gör att museets utställningar kan besökas inte bara i huvudstadsområdet. Gustavsbergs Porslinsmuseum återöppnade för ett år sedan och ingår också i Nationalmuseums familj. 2020 hade totalt 379 599 besökare på alla visningsplatser. Året dessförinnan var siffran nästan 1 miljon högre. Nu får vi hoppas att vanan att besöka kulturinstitutioner kommer att återhämtas snabbt.
För att konkretisera det som händer vill jag gärna lyfta fram tre olika utställningar som vi precis har öppnat. Nationalmuseums sommarutställning Migranter på Gripsholms slott i Mariefred presenterar 22 migranter till Sverige från mitten av 1600-talet till vår egen tid. Gemensamt för dem alla är att de spelat en avgörande roll i svensk historia och aktivt bidragit till utvecklingen av samhället. Bland dem som utställningen porträtterar finner man skiftande livsöden, en stor social bredd och en stor kulturell mångfald. Dessa migranter speglar svensk historia från stormaktstid till 1900-talets demokratiska samhälle. Här ryms tre svenska drottningar såväl som en kunglig kammartjänare. En majoritet är kulturpersonligheter – operasångare, visdiktare och konstnärer. Utställningen Nära naturen på Läckö slott handlar om naturen och om hur den inspirerat konstnärer och formgivare från 1600-talet och framåt. Nordiska myter på Nationalmuseum Jamtli handlar om berättande i bild i den nordiska konsten under 1800-talet och det tidiga 1900-talet, en period då konstnärer gärna hämtade sina motiv ur myt, saga och historia.
När man planerar för sommar och semester gör man det utifrån nuvarande omständigheter. Men hemester i Norden kan fungera minst lika bra som exotiska resor. De goda nyheterna är att de nordiska länderna har hundratals intressanta museer att besöka. Arbetslivsmuseer, ekomuseer, hembygdsmuseer, idrottsmuseer, järnvägsmuseer, maritima museer, medicinhistoriska museer, tekniska museer och konstmuseer för att nämna några. För att hålla branschen levande behöver vi investeringar och framtidsorienterad utvecklingsvilja. Potentialen är stor. Nu måste vi verkligen använda den.
Avslutningsvis, om man är intresserad av museernas besöksmönster kan jag rekommendera Eva-Lena Bergströms nyligen publicerade bok Om Söndagarne. 1800-talets museibesökare och konsten att betrakta konst (2021, Appel Förlag) som sommarläsning. Den tar oss tillbaka i tiden till 1800-talet och visar hur museerna blev offentliga rum, för oss alla.
Susanna Pettersson/Överintendent Nationalmuseum