Hur kan kulturens värde definieras? Frågan är samtidigt både lätt och komplicerad. Kulturen har en betydande roll i vårt samhälle. Den är grundläggande för vår identitet. Kulturen omfattar allt vad vi ser, hör, rör vid, smakar eller doftar. Kulturen finns överallt, från musik till den visuella världen. Den är ett naturligt sätt att kommunicera.
Även de tidigaste människorna som vetenskapen känner till ägnade tid åt att uttrycka sig själva och för att skapa målningar och skulpturverk vilket Michel Lorblanchet och Paul Bahn påminner oss om i sin nyligen utkomna bok The First Artists. In Search of the World’s Oldest Art (2017). Endast omständigheterna har varierat. Under Paleolitikum målade våra förfäder bisonfigurer på väggarna i grottan i Altamira. Idag ser vi hur väggarna i utdömda byggnader eller övergivna köpcentrum blir täckta av graffiti. Båda exemplen visar hur konst och kultur för människor samman. Det handlar om ett sätt att kommunicera och visa upp sin särart.
Det intressanta är hur kultur bygger identitet oavsett tid, plats och socioekonomisk bakgrund. För att skapa en relation till det vi ser och upplever behövs inte några platinumkort eller doktorsexamina, utan tid och nyfikenhet. Hos vissa individer väcks lusten att inte bara titta, utan även samla och äga. Vad det är man samlar på spelar inte någon roll i sig. En samling kan bestå av ilandspolade stenar, kulspetspennor eller värdefulla förstaupplagor. Vad man än väljer handlar det om att tänka och strukturera sina tankar.
Renässansen med sin minnesteater är ett utmärkt exempel på detta. Världen började struktureras upp i kuriosakabinett. Specimen från sten-, växt- och djurriket införskaffades liksom instrument för att mäta tid och avstånd men även mästerliga prestationer av människan. Konst tillhörde den sistnämnda kategorin. Samlingarna var ett sätt att hantera kunskapen om världen. De färdvägar som öppnades till den nya världen kom till uttryck i exotiska föremål, till exempel kokosnötter och strutsägg, som ansågs så värdefulla att de brukade smyckas med ädelmetaller.
Samlingarna blev dessutom eftertraktade plundringsbyten, det vill säga instrument för politisk makt. Att äga värdefulla verk och föremål med ett stort symbolvärde fick därmed i sig ett värde och blev ett sätt att bedöma en regents makt. Tänk bara på drottning Kristinas Pragrov vid slutet av trettioåriga kriget eller Katarina den stora som förstod konstens politiska innebörd och lät bygga Eremitaget för sin växande samling. En stat av betydelse skulle ju ha en samling och ett kulturliv att räkna med.
Senare, speciellt under 1800-talet, grundades nationella museiinstitutioner överallt i Europa. Det blev det gyllene århundradet för museer.
*
En del konstverk har brukat eftersträva idyll och harmoni… landskap, stilleben och även porträttkonst för att nämna några. Den andra ytterligheten representeras i verk som ville visa mänsklighetens mörka sida: människans ondska, den förstörelse som kriget sprider omkring sig eller politiska missförhållanden. Typiska exempel på detta är Francisco de Goyas serie Krigets fasor (1810–1820), Théodore Géricaults Medusas flotte (1818–1819), Édouard Manets Kejsar Maximilians arkebusering (1867–1868) och Pablo Picassos Guernica (1937). Konsten behövs för att visa och sätta ord på outhärdliga händelser och fenomen för att vi ska kunna börja prata om dem.
Samhället tål dock inte alltid kritik från konstnärerna. Nazisterna brände böcker på bål och förbjöd ”degenererad” konst. Och om vi tror att skammen efter händelserna under andra världskriget fick censuren att upphöra så tar vi fel. Än i dag blir samhällskritiska konstnärer dömda till fängelse. Den kinesiska konstnären Ai Weiwei och det ryska anarkistbandet Pussy Riot är bra exempel på detta.
*
Vilken roll spelar konst och kultur i denna tid? På 1800-talet behövdes kultur för att höja de flesta europeiska länder till de civiliserade ländernas skara och för att skapa en historia för landet och folket. Idag är kultur en av byggstenarna i vår individuella och kollektiva identitet. På en nationell skala förstår vi att det vi ser inte är en enhetlig historia, utan flera parallella, överlappande, till och med sinsemellan motstridiga berättelser, som samtliga ändå berikar vår omgivning.
Kultur är ett sätt att sticka ut från mängden, strukturera världen och behandla även smärtsamma frågor. Kultur är möten, upplevelser och tankar. Den är kunskap och förståelse om fenomen runtomkring oss. Kultur är fortfarande också politik. Det är inte någon slump att de flesta museer idag byggs i länder som Förenade Arabemiraten eller Kina. Men likaså bör kultur förstås som en socioekonomisk motor där erfarenheter och bildning möter ekonomi.
Kultur påverkar, med andra ord. Att förstå kulturens sociala betydelse borde därmed vara någonting självklart. Kulturutbudet har en enorm inverkan på städernas ekonomi och enskilda företagare. Turister väljer vart de reser tack vare utbudet. Det har också uppmärksammats. I början av året fick Nationalmuseum priset Boosting the Capital av Stockholms Handelskammare. Det är bara ett exempel som tydliggör hur viktigt det är att vi har ett större perspektiv hela tiden… inte bara det som är närmast våra egna aktiviteter.
Jag brukar säga att de bästa städerna förstår kulturens värde. Och de vet exakt hur man profilerar sig genom kulturutbudet. Alla vet att Barcelona är en Gaudí-stad. Att Bilbao står för Guggenheim. Att London och New York har ett utbud av världens bästa musikaler och utställningar. Samma gäller Stockholm som en stad som har allt från Skansen och Vasamuseet till ABBA-museet, Waldemarsudde, Moderna Museet, ArkDes och Hallwylska bara för att nämna några från listan. Och självklart Nationalmuseum, som visar konst, konsthantverk och design från 1500-talet fram till idag.
Kultur skapar fler nya arbetstillfällen än de traditionella industrigrenarna, och den har en direkt effekt på hälsan och välbefinnandet. Trots detta lyser kulturen med sin frånvaro exempelvis i tankesmedjornas visioner om framtidens välfärdssamhälle. Så borde det dock inte vara. Redan nu håller vi på att lära oss att omfördela tiden. Vårt sätt att arbeta, ta oss fram och använda tid förändras. Människan behöver allt fler meningsfulla sätt att sysselsätta sig på.
*
Kultur skapar plattformar som öppnar dörrar för filosofiska och existentialistiska frågor. Om livet, om värden, om det som är gott och det som oroar oss mest. Genom att läsa en bok, lyssna på musik eller titta på konst kan vi konfrontera våra mardrömmar… eller få tillbaka hoppet. Känslan av igenkännande förstärker behörigheten i samhället. Det skapar länkar mellan olika traditioner och sätt att tänka. Det är viktigt att skapa rum för olika tolkningar. Konsten känner inte till ett enda ”rätt” sätt att uppleva eller förstå. Konsten är ju öppen för alla.
På 1800-talet brukade man säga att konst och kultur behövs för att höja landets status till något som kallades ”civiliserad”. Idag behövs det för att bygga ett bättre samhälle, där alla är synliga. Och varje besök uppskattas.
Det är vi som är kulturen.
Konstens och kulturens röst är människans röst.
*
Texten är en version av ett festtal som Susanna Pettersson höll vid Helsingfors universitets årsfest den 26 mars 2019.