Februari 2020
Vilka är de som har rätt att titta på konst och design? Att njuta av skapelser från antiken till i dag och ta del av samhällets kulturella minnen och samtal? Svaret på frågan är väldigt enkel: alla. Alla oavsett socioekonomisk eller kulturell bakgrund. Alla oavsett ras eller ålder. Alla – utan begränsningar.
Agnes Lidbeck skrev nyligen en debattartikel i Dagens Nyheter (DN 5 februari 2020) där hon påstår att en satsning på barnfamiljer i museer hotar den seriösa konstupplevelsen för vuxna. Hon spekulerar också om barnens förmåga att förstå konst. Hur mycket kan ett litet barn få ut av ett museibesök? Flera har också reagerat och kommenterat artikeln – av goda skäl. Här fortsätter jag diskussionen från Nationalmuseums synvinkel.
Frågan om museibesökare är i sig inte ny. Snarare tvärtom. Man har alltid, sedan öppnandet av de första samlingarna i 1800-talets Europa, försökt att definiera vilka är de som är välkomna till ett museum. Eller vilka är de som ”förstår” konst.
Förståelse av konstens betydelse i samhället skapade grunden för museernas arbete med publiken från första början. Då förstod man att konst och kultur skapar förutsättningar för ett rikare liv och ökar välmående. Därför öppnade man, till exempel i London, museer i olika stadsdelar för att möjliggöra museibesök för så många som möjligt. Dörrarna hölls öppna sent på kvällarna, och biljettpriserna justerades för arbetarklassen. Man trodde på civilisation och upplysning. Och det fungerade: museerna fick massor av nya besökare, men framgången applåderades inte av alla. Överklassen klagade över springande barn och föräldrar som åt smörgåsar och drack gin (!) inne i utställningssalarna.
Man gjorde också mindre lyckade försök att uppnå upplysningens ideal. I Wien välkomnade man alla som hade skor på sig. Detta betydde att alla som inte kunde skaffa sig skor, blev automatiskt uteslutna. I München ansåg man att de som köpte utställningskatalogen fick gå fritt i utställningssalarna, medan de andra fick stanna på mattan, långt borta från de stora målningarna.
Från dagens perspektiv är inte frågan vilka som är välkomna, eftersom alla är det. Frågan är, vem som har rätt att bedöma konstupplevelser och dess kvalitet? Vem är den som sorterar in människor och deras upplevelser i olika kategorier… till de som duger och de som inte duger? Börjar vi med sådant, är vi på en riktigt farlig bana.
Människor är inte likadana. Vi har olika intressen, olika kunskaper och talang. Vi är i olika åldrar. Och det spelar ingen roll när man besöker ett museum. Alla besökare, alla upplevelser är lika viktiga. Och upplevelser är högst privata. Precis idag träffade jag en grupp av skolelever som var på väg att titta på Laokoon-gruppen. Deras ögon lyste, de ville höra allt om allt – och som bonus fick de träffa en riktig (levande) konstnär. Vilken upplevelse, för oss alla!
Nationalmuseum har sedan grundandet alltid varit en del av ett bildnings- och demokratiprojekt. Ett arbete som vi är stolta över att fortsätta och barns plats i det arbetet är en självklarhet. Sedan 1 januari är också barnkonventionen lag i Sverige, som ger barn rätt till att delta i kulturlivet. Det tränger inte ut museets verksamhet för vuxna besökare, fördjupad forskning eller det reflekterande seendet och konstupplevelsen. Arbetet med barn är tvärtom en förutsättning.
Vi förstår att olika besökare har olika behov och att skapa ett rikt utbud och rytm i tid och rum är kärnan i vår publika verksamhet. Det finns plats för reflekterande utställningsbesök för vuxna likväl som visningar och föreläsningar samtidigt som det finns verksamhet för barn och familjer. Vi har flera unika satsningar som vi är stolta över, som Barnens konstvärld med den förunderliga utställningen Villa Curiosa, publiceringen av Pippi på konst! En konstbok för barn och nyfikna vuxna, kreativ ateljéverksamhet, visningar och inte minst skolverksamhet och utvecklingsprojekt vilka alla engagerar elever och lärare. Många skolgrupper, såsom den som jag träffade idag, besöker museet innan öppettid, just för att skapa rytm och möjlighet för olika besökare att på bästa sätt ta del av museet.
Siffrorna tydliggör att behov av konst- och designupplevelser finns. Under 2019 registrerade Nationalmuseum 842 203 besök vilket är mer än dubbelt så mycket som museet hade årligen innan renoveringen. Det gör museet det till det tredje mest besökta i Sverige, endast Vasamuseet och Skansen hade fler besök under förra året. Nationalmuseum hade 32 806 vuxna och 18 287 barn och unga som deltog i den pedagogisk verksamheten där de möttes, skapade och samtalade om konst.
I dagens samhälle är det lika viktigt att kunna läsa visuellt material som text och böcker. Bilder, i alla olika format, dominerar kommunikationsflödet. Konst- och designmuseer skapar viktiga plattformar för att titta på konstverk och objekt, tolka material och lära sig. Oavsett ålder. Och vi på Nationalmuseum är stolta och glada att välkomna alla.
//Susanna Pettersson, Överintendent Nationalmuseum