I det här forskningsprojektet undersöks pigment i tidigmodernt porträttminiatyrmåleri genom att studera terminologin och färgproverna i Elias Brenners (1647–1717) Nomenclatura et species colorum miniatæ picturæ : thet är : Förteckning och proff på miniatur färgår, publicerad i Stockholm 1680.
Nationalmuseum har en omfattande samling europeiska porträttminiatyrer från 1500-talet, då konsten utvecklades ur senmedeltida bokmåleri, och fram till 1900-talet. Ordet miniatyr handlade ursprungligen inte om storleken, utan har mer att göra med måleritekniken och pigmenten som används. Under 1500 och 1600-talet hade porträttminiatyrer en särställning vid de europeiska hoven som ledde till att drottning Christina lät införa konsten i Sverige genom att bjuda in utländska miniatyrmålare till Stockholm år 1647. Det blev snabbt en mycket populär konstart i Sverige, med många kända miniatyrmålare verksamma långt in på 1900-talet.
1. Elias Brenner (1647–1717), Susanna Elisabeth Brenner (1677–1700), konstnärens dotter, g Gyllenhöök, NMB 337.
Foto: Erik Cornelius/Nationalmuseum.
2. Elias Brenner (1647–1717), Hartwick Losck (f. 1655), bryggare, utf. 1711, NMB 242.
Foto: Erik Cornelius/Nationalmuseum.
Porträttminiatyrer målades i gummi arabicum, konstnärens skicklighet låg inte i att måla smått utan i att behärska måleritekniken och dess material. Kring 1600 skrevs det första traktatet om porträttminiatyrmåleri, The Arte of Limning, av Nicholas Hilliard (1547–1619), det följdes av Edward Norgates (1581–1650) Miniatura or The Arte of Limning, som trycktes 1648. Båda verken namnger olika pigment men terminologin är ibland komplicerad och det kan vara svårt att knyta den till vilka pigment som faktiskt användes. År 1680 var den svenska porträttminiatyrmålaren, Elias Brenner [bild 1-2] den första att publicera ett dokument med både terminologi och målade prover som referens för varje färg, Nomenclatura et species colorum miniatæ picturæ : thet är : Förteckning och proff på miniatur färgår [bild 3-7].
3. Det här är pigmentsidan i Elias Brenner’s (1647–1717) Nomenclatura et species colorum miniatæ picturæ : thet är: Förteckning och proff på miniatur färgår tryckt 1680. I dokumentet anger Brenner trettio olika pigment som han rekommenderade för porträttminiatyrmåleri. Miniatyrmåleri utvecklades är en måleriteknik där man bara använder gummi arabicum som bindemedel, på pergament eller elfenben. Ordet miniatyr handlar egentligen inte om en storlek utan refererar till måleritekniken. Terminologin är på både latin, franska och svenska, och varje pigment har ett uppmålat färgprov som referens. Det är första gången någonsin som man målat färgprover i samband med terminologi, och dokumentet utgör en unik möjlighet för forskning.
Foto: Kungliga biblioteket.
4. Detaljbild som visar de vita, de röda, och de blå pigmenten i Nomenclatura et Species Colorum, med deras namn på latin.
Foto: Kungliga biblioteket.
5. Närbild av det uppmålade provet Ultramarin i Nomenclatura et Species Colorum.
Foto: Cecilia Rönnerstam.
6. Närbild av det uppmålade provet Carmesinus color, som är ett rött färgämne från en lus.
Foto: Cecilia Rönnerstam/Nationalmuseum.
7. Närbild av det uppmålade provet Cinnabaris, som är en kvicksilversulfid.
Foto: Cecilia Rönnerstam/Nationalmuseum.
Dokumentet är unikt i sitt slag och utgör ett fantastiskt forskningsunderlag för att kunna identifiera terminologin genom att analysera färgproverna [bild 8-10]. I ett omfattande arbete sätts den trespråkiga nomenklaturen i historisk kontext och proverna analyseras med olika vetenskapliga tekniker, där projektet samarbetar med bland annat Fitzwilliam Museum i Cambridge, Kulturarvslaboratoriet på Riksantikvarieämbetet, och Bruker Scandinavia. Dokumenten som används finns på Kungliga biblioteket i Stockholm, Roggebiblioteket i Strängnäs och Uppsala universitetsbibliotek, medan Elias Brenners porträttminiatyrer finns på Nationalmuseum.
Forskningsprojektet utförs av Cecilia Rönnerstam.
8. Undersökning med en XRF (x-ray diffraction) i samarbete med Kulturlaboratoriet på Riksantikvarieämbetet, som lånat ut instrumentet till Stockholm. Med hjälp av XRF kan man analysera vilka grundämnen som ingår i ett färgprov.
Foto: Cecilia Rönnerstam/Nationalmuseum.
9 Närbild av undersökning med XRF (x-ray diffraction). Pigmentet ultramarin, som är framställt ur mineralet lapis Lazuli, identifieras med data som visar grundämnena kisel (Si), aluminium (Al), svavel (S), och koppar (Cu).
Foto: Cecilia Rönnerstam/Nationalmuseum.
10. Undersökning med FORS (fiber optics reflectance spectroscopy) i samarbete med Fitzwilliam Museum i Cambridge, som reste till Uppsala universitetsbibliotek med instrumentet. FORS används för att urskilja organiska färgämnen som substratpigment baserat på färgämnen från röda insekter.
Foto: Cecilia Rönnerstam/Nationalmuseum.
Tidsplan
Projektet förväntas bli klart under 2025