Nationalmuseum förvärvar landskapsmålning av Rousseau

Publicerad 2022-01-12

Nationalmuseum har förvärvat ett landskap från Fontainebleau-skogen av Théodore Rousseau, troligen utfört under 1840-talet. Rousseau hör till de mest egensinniga och nyskapande i den franska grupp av konstnärer som fått sitt namn efter byn Barbizon och som brukar räknas till impressionisternas föregångare. Under många år utforskade Rousseau olika delar av den vidsträckta Fontainebleau-skogen som han dokumenterade.

Théodore Rousseau (1812–1867) visade tidigt prov på konstnärlig begåvning, men hans rebelliska sinne gjorde att han snart kom på kant med sin akademiske lärare Jean-Charles-Joseph Rémond. Därför misslyckades han också med att erövra det prestigefyllda priset Prix de Rome. I stället valde Rousseau redan vid 18 års ålder att gå sin egen väg genom friluftsmåleri och en bohemisk tillvaro. Hans landskap väckte snart sensation både bland kollegor och samlare när de ställdes ut på Salongen, vilket bland annat ledde till ett kungligt förvärv. Nyheten bestod i att Rousseau utnyttjade själva färgens materiella egenskaper och en fri penselskrift för att ge atmosfärisk verkan och djupperspektiv i sina landskap. Det behövde inte med nödvändighet ha tillkommit endast inför motivet utan detta var en teknik, som konstnären också kunde utveckla i ateljén.

Framgången höll i sig för Rousseau till år 1836 då han blev refuserad på Salongen. Det blev början på en slags eremittillvaro och en än mer radikal landskapskonst. Han slog sig nu ner i utkanterna av Fontainebleau-skogen och blev snart centralfigur i en hel krets av konstnärer. Rousseau byggde inte bara på sina direkta synintryck och studier i fält, utan hämtade också inspiration från äldre konstnärer som 1600-talsholländaren Jacob Ruysdael eller den samtida engelske målaren John Constable.

Rousseau ägnade sig åt oändliga strövtåg i Fontainebleau-skogen och i synnerhet dess ödsliga utkanter under flera år innan han definitivt bosatte sig ned i byn Barbizon 1847. En av dessa platser var sankmark, kallad La Mare aux Évées. Här hade man redan ett decennium tidigare börjat dika ut det vattenrika området där det växte stora ekar. Konstnären fascinerades av vad han uppfattade som ett stycke orörd, autentisk natur. Han skyndade sig därför att dokumentera detta innan allt skulle förändras. I sin skildring av tät vegetation och vattenspeglingar lät Rousseau konturen av ekarna bringa ordning i ett skenbart kaos. Ett exempel är Nationalmuseums nyförvärv, Vattensamling i skogen. La Mare aux Évées, Fontainebleau-skogen, som säkert bygger på konstnärens många tecknade studier.

– Målningens överarbetade komposition är karaktäristisk för Rousseau. Den nästan asfaltsmörka siluetten av en ek till höger i förgrundsplanet står i stark kontrast till den upplysta trädridån i bakgrunden och en dramatisk himmel med olika schatteringar från mörkt ultramarin till en ljusblå öppning i ovädershimlen. Allt speglas på ett elegant sätt i vattensamlingen, säger Magnus Olausson, chef för samlingarna på Nationalmuseum.

Etablissemanget stod länge kallsinnigt inför Rousseaus radikala landskapsmåleri. Han blev visserligen riddare av Hederslegionen år 1852 och tre år senare erhöll han en guldmedalj på världsutställningen, men först dödsåret 1867 fick han sin återupprättelse. En av dem som tidigt arbetade för konstnärens comeback var Francis Petit. Denne konsthandlare är den förste kände ägaren av museets nyligen förvärvade målning.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet har möjliggjorts genom Sophia Gieseckes donationsmedel.

Inventarienummer:

Théodore Rousseau, Vattensamling i skogen. La Mare aux Évées, Fontainebleau-skogen, 1840-tal. Olja på pannå. NM 7609.