Nationalmuseum förvärvar möbler av Uno Åhrén

Publicerad 2021-10-06

Nationalmuseum har nyligen förvärvat delar av en tennmöbel bestående av ett bord och en hög golvskärm ritat av arkitekten Uno Åhrén. Detta specialbeställda, exklusiva möblemang representerar på en och samma gång tradition och framtid. Föremålen är de största och mest spektakulära som Svenskt Tenn har tillverkat och går nu att se i utställningen Scandinavian Design & USA som öppnar den 14 oktober.

Sommaren 1928 fick arkitekten och formgivaren Uno Åhrén (1897–1977) i uppdrag att rita en matsalsmöbel till Mrs. Isabelle Mann Clow från Lake Forest utanför Chicago i Illinois. Samma år besökte hon Europa för att köpa inredning till sitt nya exklusiva hem, ritat av arkitekten David Adler i klassicerande stil. På inköpslistan stod ett matsalsbord i glas från Lalique i Paris. Efter ett besök på Svenskt Tenn i Stockholm ändrade hon dock sin plan och Uno Åhrén fick istället uppgiften att rita ett stort bord för 18 personer samt en 330 cm hög golvskärm till matsalen. Allt i mahogny, klätt i matt tenn och med mönstrade inläggningar i blank mässing.

Arkitektur och konsthantverk från Sverige uppmärksammades internationell i samband med utställningen L’Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes i Paris 1925. Möjligen besökte Mrs. Mann Clow Paris-utställningen, på bilder från hemmet i Lake Forest syns fåtöljer av Uno Åhrén som tillverkades av Mobila och som visades i den svenska utställningens så kallade Damsalong (NMK 202/2011 i Nationalmuseums samling). Svensk formgivning kan även ha fångat hennes intresse om hon hösten 1927 besökte utställningen Swedish Contemporary Decorative Arts på Art Institute of Chicago där bland annat möbler av Uno Åhrén visades.

Det specialbeställda möblemanget är unikt, men utförandet representerar samtidigt på ett exceptionellt vis generella drag i det sena 1920-talets formgivning i Sverige som präglades av både tradition och nytänkande. Bordets och skärmens utformning illustrerar ett möte mellan klassicism och en modern material- och maskinestetik. Traditionella material och hantverksmässiga tekniker har använts vid produktionen, men form och dekor blickar framåt. Bordet och skärmen är konstruerade av enkla, släta former. En samtida designkritiker konstaterade att möblerna var i en ”rent funktionalistisk stil” och visade upp en ”fullkomlig frånvaro av allt sådant som icke betingas av ändamålsenlighet”. Bordskivans dekor i tenn har en inläggning i blank mässing. Mönstret liknar en meander, men istället för att på klassiskt vis rama in och förstärka bordets form, bryter mönstret upp ytan och ger det monumentala bordet ett dynamiskt intryck. Samma sak gäller för hur den stora och tunga golvskärmens rektangulära ytor täckts av ett diagonalt linjespel.

– Det är med stor glädje Nationalmuseum har haft möjlighet att förvärva det stora bordet och golvskärmen. Förvärvet är ett viktigt tillskott i samlingen som vidgar perspektivet på 1920-talets formgivning. Det är också en del av en större satsning som gjorts de senaste åren med syfte att dokumentera 1920-talets designscen, säger Helena Kåberg, intendent på Nationalmuseum.

Innan möblerna gick på export visades de våren 1929 i en utställning på Nationalmuseum om modernt svenskt tenn. Nu är det återigen möjligt att se möblemanget i utställningen Scandinavian Design & USA som öppnar på Nationalmuseum den 14 oktober.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärven har möjliggjorts genom generösa bidrag från Nationalmusei vänner (Otto Anderssons fond, Max Dinkelspiels fond, Brita och Nils Fredrik Tisells donation, H.M. Konung Gustav VI Adolfs fond, Marit och Herbert Bexelius fond, Barbro och Henry Montgomerys donation) och Hirschs donationsmedel.