Drottningholm är i hög grad drottningarnas slott. Detta präglar också samlingen av måleri och skulptur. Här finns den karolinska epoken och upplysningstiden sida vid sida.
Drottningholmsamlingen omfattar måleri och skulptur från 1600- till 1800-tal, sammanlagt drygt tusen föremål. Den har sitt ursprung i de kungliga miljöerna på slottet. Även ett antal av Nationalmusei betydande målningar från franskt 1700- och nederländskt 1600-tal har tidigare hängt på Drottningholm. Konsten på slottet omfattar nu främst allegorier och gestalter ur antik mytologi, porträtt samt bataljer.
På 1660-talet påbörjades uppförandet av det nuvarande slottet för riksänkedrottning Hedvig Eleonora (1636– 1715). Interiörer och bildkonst samspelade i en konstnärlig och idémässig helhet, en manifestation av kungahuset och riket. Genom Nicolaes Millichs (omkring 1633– omkring 1699) skulpturer av Apollo och muserna blev trapphuset en del av Olympen. Hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl (1628–1698) skapade i sina verk en apoteos över drottningen och det pfalziska kungahuset på den svenska tronen. Johann Philip Lemke (1631–1711) bidrog med bataljmålningar till två gallerier över Karl X Gustavs (1622– 1660) och Karl XI:s (1655–1697) bedrifter. Ulrika Eleonora d.y. (1688–1741, Hedvig Eleonoras barnbarn) fortsatte med minnessalarna genom att inrätta ett galleri med officersporträtt och bataljer från Karl XII:s (1682– 1718) tid.
Under 1700-talets mitt och andra hälft präglades Drottningholm av Lovisa Ulrika (1720– 1782) och hennes son Gustav III (1746–1792). Utöver de verk av äldre nederländska mästare och samtida franska konstnärer, som numera ingår i Nationalmuseuns målerisamling, bidrog de även med ett betydande antal porträtt. Bland de svenska konstnärerna är tre generationer representerade, exempelvis Gustaf Lundberg (1695–1786), Alexander Roslin (1718–1793) och Carl Fredrik von Breda (1759–1818). Utländska furstliga porträtt kom hit antingen som gåvor mellan de europeiska kungahusen eller från släktingar. Några statsgåvor har ypperliga rokokoramar, till exempel porträtten av det franska kungaparet Ludvig XV (1710–1774) och Maria Leszczyńska (1703–1768).
Vid 1800-talets mitt lät drottning Josefina (1807–1876) förse Rikssalen och det intilliggande Drottningrummet med en serie porträtt av dåtidens europeiska regenter och deras kvinnliga gemåler (prinsgemålerna i England och Spanien gavs dock ingen plats). Målningarna ger en mycket god översikt över såväl dåtidens politiska karta i Europa, som statsporträttens utformning.
År 1866 övertog Nationalmuseum ansvaret för bildkonstsamlingen på Drottningholm, samma år som museet flyttade in i sin nya byggnad i Stockholm. Eftersom målningarna och skulpturerna ingår som en del i de historiska miljöerna, tillsammans med fast inredning och möblering, har de flesta av de utställda verken givna platser. Nyförvärv sker inte, med något ytterligt undantag för verk med tidigare Drottningholmsanknytning. Exempelvis donerades tolv porträtt av franska lärda damer, vilka tillhört Lovisa Ulrika, till samlingen år 2000.
Allegorier som prisade ”Öfwerheetens Odödeliga beröm” var enligt David Klöcker Ehrenstrahl en konstnärs främsta motiv. Änkedrottning Hedvig Eleonora sitter på en tron, omgiven av personifikationer för olika dygder och konster. I ena handen håller hon ett porträtt av sin son Karl XI och i den andra ett roder med hans monogram. Målningen ska symbolisera det goda styret under kungens minderårighet.
Porträttet visar Lovisa Ulrika som änkedrottning, klädd i svart och vitt med en rikedom av pärlor. Alexander Roslin skildrar henne här som medelålders kvinna i en karaktärsfull studie. Målningen tillkom under konstnärens vistelse i Sverige 1774-75, då han avporträtterade samtliga medlemmar av kungahuset. Hela sviten målningar har sedan dess funnits på Drottningholm, med undantag för hertig Karls porträtt, som denne själv skänkte bort.
I Rikssalen på Drottningholm hänger en svit av porträtt föreställande europeiska regenter samtida med Oskar I. Drottning Josefina var ledande vid galleriets tillkomst. Sultan Abdülmecid I:s porträtt är signerat av den armenisk-turkiske konstnären Rubens Manasie. Målningen följer konventionen för västerländska statsporträtt. I bakgrunden till vänster finns en moské med minaret för att betona att Abdülmecid härskade över det Osmanska riket.
I förgrunden till Elias Martins målning dominerar naturen i parkens yttre delar, med vildvuxna granar och lövträd. I bakgrunden ses Drottningholms slott med den mer ordnade franska trädgården. De båda arkitekterna Nicodemus Tessin d.ä. och d.y. hämtade inspiration från 1600-talets franska slott, med en större huvuddel omgiven av flyglar och avslutad i paviljonger.
Besök Drottningholms slott
Se Drottningholms slotts webbplats för öppettider, entrépriser och annan besöksinformation.