2023 års stora utställning handlade om hur mytiska och verkliga trädgårdar har skildrats i konsten, men också om hur konsten lämnat spår i trädgårdarna, från medeltiden och fram till idag. Drygt 300 konst- och konsthantverksföremål av konstnärer som Rembrandt, Watteau, Le Nôtre, Monet, Renoir, Carl Larsson och av samtida som Peter Frie och Emma Helle visades.
Carl Larsson, Vinet, 1884. Akvarell.
Julia Beck, Höstdag, 1883. Olja på duk.
David von Cöln, En kakadua, en papegoja och risfåglar, 1733. Olja på duk.
Jan Bruegel d.ä., Stilleben med blomstervas och insekter, 1620-talet. Olja på ek.
Claude Monet, Näckrosor, Göteborgs konstmuseum. Utförd 1907, olja på duk. Foto: Hossein Sehatlou/Göteborgs konstmuseum
Johan Johnsen, Stilleben med blomsterbukett upphängd i rött band. Olja på duk.
Mästaren till Katarinalegenden, Madonnan med barnet. Utförd på 1470-talet, olja på trä.
Jean II Le Blond, Plan över Versailles med omgivningar (slottet, staden och parken). Utförd ca 1687, penna, svart och rött bläck, svartkrita, lavering i grått, grönt och blått på papper.
Johan Fredrik Krouthén, Trädgårdsinteriör från Linköping. Utförd 1887–1888, olja på duk.
Olof Fridsberg, En väldig pumpa. Utförd 1757, olja på duk.
Kristian Zahrtmann, Adam i Paradiset. Utförd 1914, tempera och olja på duk.
Okänd konstnär, Bordsur "Trädgårdsmästaren". Utförd 1820–1840, brännförgylld brons, delvis patinerad.
Trädgården – en statusmarkör
Trädgårdar har alltid fascinerat oss människor. De har använts av makthavare som paradplatser vid kungliga slott och herrgårdar. Att kunna presentera exotiska växter i trädgården var nästan lika viktigt som att bygga en omfattande samling av naturalia, artificialia och scientifica. Paviljonger och båthus uppfördes, labyrinter och ruiner ritades och skulpturverk, fontäner, urnor och möbler placerades ut för att skapa en helhetsupplevelse där besökaren kunde möta naturen på ett strukturerat sätt. Även trädgårdskonstens teori och trädgårdslitteratur såg dagens ljus.
Frukt och grönt som motiv och mat
Trädgårdsvyer blev ett naturligt motiv för konstnärer. Även enskilda blommor, frukter och andra växter som väckte stolthet och beundran, såsom pumpor, sparris, citron eller ananas, kunde t.ex. hamna på konstnärens duk. Men trädgårdar har även varit viktiga ur ett vardagligt perspektiv. Att kunna odla morötter och potatis eller örter har bidragit till välmående på ett väldigt konkret sätt.
En nyttig plats för drömmar
I dag med ett alltmer bekymmersamt världsläge, spelar trädgården på nytt en stor roll, både ur nyttosynpunkt och som en plats för drömmar. Trädgården är lika mycket en fysisk plats som en del av vår föreställningsvärld.
En utställning för alla sinnen
Den här utställningen visade hur trädgårdarna har inspirerats oss genom olika århundraden, från medeltiden fram till våra dagar och hur trädgården verkligen kan tilltala alla våra sinnen. I utställningen visades drygt 300 konst- och konsthantverksföremål – målningar, teckningar, skulptur och konsthantverk – merparten från Nationalmuseums samlingar. Bland konstnärerna finns namn som Rembrandt, Watteau, Le Nôtre, Monet, Renoir och Carl Larsson. Peter Frie och Emma Helle bjöds in för att bidra med samtidens kommentar till trädgården.
Trädgården har många facetter, som rymmer både konst och natur, nytta och nöje. De har blandats i olika proportioner där man ofta rört sig i gränslandet mellan konst och natur. Ibland har det konstfulla haft en starkare närvaro medan det naturlika haft en större påverkan under andra skeden. Trädgården som konstart arbetar med levande material, som inbegriper naturen självt och årstidsväxlingarna. Till sin karaktär är den därför dynamisk. Trädgården är en del av naturens kretslopp, den omvandlas, dör och förnyas. Trädgården, vare sig den konstfulla eller nyttiga, är inte detsamma som natur. Den har alltid varit gestaltad enligt en medveten tanke och plan.
Ytterst kan man se trädgården som en önskan att återskapa Paradiset. Renässansens kvadratiska och geometriskt utformade kvarter med en fontän i mitten var ett uttryck för detta. På samma sätt skulle man kunna uppfatta barockens lustträdgård som ett sätt att återupprätta vad som gått förlorat genom syndafallet. På ritbordet skulle Guds skapelse återuppstå med hjälp av passare och linjal. Geometri och optik omsatte sedan arkitektens vision i praktiken.
När människan under 1700-talet plötsligen insåg att hon själv kunde hota Naturen skedde en fullständig omvärdering. De mörka skogarna och kantiga bergen upplevdes inte längre som hotfulla. En jungfrulig natur, där människan ännu inte hunnit exploatera blev idealet och gjorde avtryck i landskapsparken. Den leksaksartade skalan och artificiella karaktären uppfattades till slut som så komisk att konst och natur efter 1800 gick olika vägar, en boskillnad som bestått.
Många av de frågor som ställts genom historien rörande människans relation till konst och natur har dock bestått och återkommit. Detta är väl synligt i samtidskonsten där både Paradiset och hotet mot naturen är högst närvarande.
I utställningen Trädgården spelade relationen mellan konst och natur huvudrollen. Den inledande delen ägnades paradismyten, som presenterades i en egen stor sal, inramad av kabinett med de olika naturelementen så som de speglas i konsten. På samma sätt var konstträdgården fokus i utställningens andra stora galleri, som behandlade perioden från renässansen fram till vår egen tid. Denna sal är omgiven av mindre utställningsrum där enskilda gestaltningsformer, alltifrån grottan till ruinen, var temat. Mitt i detta finns en särskild del som behandlade människans närvaro i trädgården.
Som exempel på kommentarer från vår egen tid var konstnären Peter Frie inbjuden. Frie är känd som målare av drömliknande landskap, och har skapat en serie av bronsskulptur föreställande träd - såsom ett steg från målningar till ett tredimensionell format. Träd i olika storlekar visades som en installation i dialog med det historiska materialet om landskap och trädgårdar.
Emma Helle, också inbjuden samtidskonstnär, arbetar i keramik och får sin inspiration från bland annat antika myter. Dekorativa och färgrika, nästan barockliknande verk tog oss med på en fantasifull resa till myternas och litteraturens historia. Helle skapade även två nya verk, speciellt till Nationalmuseums utställning, som kommenterar paradiset som tema.
I utställningen spelar relationen mellan konst och natur huvudrollen. Den inledande delen ägnas paradismyten, som presenteras i en egen stor sal, inramad av kabinett med de olika naturelementen så som de speglas i konsten. På samma sätt är konstträdgården fokus i utställningens andra stora galleri, som behandlar perioden från renässansen fram till vår egen tid. Denna sal är omgiven av mindre utställningsrum där enskilda gestaltningsformer, alltifrån grottan till ruinen, är temat. Mitt i detta finns en särskild del som behandlar människans närvaro i trädgården.
Som exempel på kommentarer från vår egen tid är konstnären Peter Frie inbjuden. Frie är känd som målare av drömliknande landskap, och har skapat en serie av bronsskulptur föreställande träd - såsom ett steg från målningar till ett tredimensionell format. Träd i olika storlekar visas som en installation i dialog med det historiska materialet om landskap och trädgårdar. Emma Helle, också inbjuden samtidskonstnär, arbetar i keramik och får sin inspiration från bland annat antika myter. Dekorativa och färgrika, nästan barockliknande verk tar oss med på en fantasifull resa till myternas och litteraturens historia. Helle skapar även två nya verk, speciellt till Nationalmuseums utställning, som kommenterar paradiset som tema.
Majoriteten av de närmare 300 utställningsföremålen kommer från Nationalmuseums egna samlingar, men innehåller även viktiga inlån för att på ett fullödigt sätt kunna skildra fenomenet Trädgården. I anslutning till utställningen ges också en katalog ut, som innehåller en rad fördjupande texter.
I utställningen visas drygt 300 målningar, teckningar, konsthantverk och skulptur, merparten från Nationalmuseums samlingar. Bland konstnärerna finns namn som Watteau, Boucher, Oudry, Le Nôtre, Monet och Carl Larsson men även samtida konstnärer som Peter Frie och Emma Helle.