Asmund Palm poserar med turban, pälsfodrad rock, turkisk kniv och radband. Han var en köpman som handlade med varor från Smyrna och Konstantinopel, städer som idag heter Izmir och Istanbul i Turkiet.

Under 1700-talet var handeln med länder i Asien viktig för den svenska ekonomin och varor som bomull, porslin, kryddor, kaffe och te importerades och gav upphov till nya vanor. Mycket av det som ansågs vara exotiskt blev trendigt och kläder med turkiska inslag blev ett mode runtom i Europa. Att leka med roller och kläders betydelser blev även en viktig del av många västerländska porträtt. Kanske är det därför Asmund har valt att klä sig i dräkten med turkiska attribut – med porträttet verkar han vilja visa att han var en förmögen köpman som handlade med turkiska varor.

Kristina, som vi ser på bilden, blev drottning redan innan hon hade fyllt sex år. Det tog ganska många år innan hon helt fick bestämma, men under hela sin uppväxt visste Kristina och alla runt omkring henne att det var hon som en dag skulle styra Sverige. Om man tittar snabbt kan det vara svårt att uppfatta Kristina ålder, men på detta porträtt är hon bara runt 10 år. Hon bär glänsande pärlor och tunga ädelstenar runt halsen, i öronen och i håret. Den påkostade klänningen med alla vackra detaljer har tagit otroligt många timmar att sy. Dessa dyrbarheter visar tillsammans ett stadigt kroppsspråk och hård blick att det är en otroligt rik och mäktig person.

Det finns även föremål som berättar att det är en drottning vi ser. Kristinas hand har ett fast grepp om guldäpplet på bordet, som tillsammans med kronan och den långa guldstaven, spiran, är tre av de så kallade riksregalierna. De är alla tre symboliska föremål som fortfarande finns och används. Äpplet ska visa att makten kommer från Gud, spiran visar att drottningen eller kungen genom Gud har fått makten att bestämma över folket och kronan berättar om äran och härligheten i att få bestämma.

Med en glänsande krigsdräkt är drottning Kristina här avbildad som Minerva, det förnuftiga krigets och konsternas gudinna (länk till texten om Minerva i 12 gudar och gudinnor - obs-det fungerar inte att länka mellan särskilda objekt i webbturer.). På 1600-talet, när Kristina var drottning, var Sverige en växande stormakt. Det gällde att som kung eller drottning marknadsföra makten genom noga utvalda porträtt, ungefär som reklam. Att Kristina har valt rollen som Minerva är ingen slump – hon sände därmed ut ett meddelande att hon tyckte krig, konst och kultur var viktigt för att kunna bevara och expandera sitt rike.

Under Kristinas tid var det viktigt för kungliga män att avbildas som krigare, något hennes pappa till exempel blev. För Kristina, som kvinna, var det på 1600-talet inte helt accepterat att avbildas på samma sätt som män. Hon lyckades ändå bryta mot tidens regler på sitt eget sätt. Att använda den antika krigsgudinnan Minerva för att trots allt visa upp sig som drottning i rustning är ett av många exempel.

Med ett avslappnat kroppsspråk utstrålar kvinnan i porträttet lugn och harmoni. Hon ser lite drömmande ut - det verkar nästan som att hon är mitt uppe i en tanke. Personen, som också har ganska speciella kläder på sig, hette Ellen Key.

Under slutet av 1800-talet och ett par årtionden framåt skrev hon böcker om ämnen som hon tyckte var viktiga för framtiden. Hon skrev om kvinnor och barns rättigheter, om fred och om hur alla borde leva. Hon var en person med mycket kraft och tålamod som ägnade stora delar av sitt liv åt att försöka förändra samhället, vilket hon också lyckades med – även om hon också mötte mycket motstånd. Idag är hon även utanför Sverige känd som en av tidens främsta författare och feminister.

Den danske konstnären Ejnar Nielsen har i detta porträtt avbildat Ellen som den tänkande person hon var och ville bli ihågkommen som. Vad tror du hon tänker på här?

Gustav III vill verkligen visa vem som är kung! Med ett bestämt kroppsspråk pekar han mot sin krona och andra av de så kallade riksregalierna. Armbågen kan man nästan kalla för maktarmbåge eftersom det är medveten pose som har använts – och fortfarande används – för att uttrycka en roll som ledare. Den tjocka, hermelinfodrade manteln är täckt av de tre kronorna – Sveriges nationalsymbol. Runt halsen hänger även tunga medaljer som alla berättar om hans höga status. Miljön i porträttet blir nästan som en teaterscen där Gustav III kliver in i rollen som kung, redo att visa upp sin makt.

Alexander Roslin, som målat porträttet, var känd för att lyckas skildra dyrbara material, pampiga interiörer och personliga ansiktsuttryck. I ett kungligt porträtt gällde det även att överdriva – allt för att vi som tittar ska bli så imponerade som möjligt.

Konstnären Jeanna Bauck möter oss med en ärlig och fast blick. Att hon arbetade som konstnär är tydligt – titta på penslarna, paletten och målartrasorna. Ljuset som varmt lyser upp henne bakifrån kommer från ett fönster som vi bara ser en liten bit av, men det var förmodligen enormt i sin helhet. Jeanna sitter nämligen i sin ateljé. För konstnärer som målar brukar det vara viktigt att få in dagsljus för att kunna arbeta så bra som möjligt.

Det var hennes konstnärsvän Bertha Wegmann som målade detta porträtt när de bodde tillsammans i Paris i början av 1880-talet. Under den här tiden reste många konstnärer till Paris för att utvecklas, få uppmärksamhet och träffa andra som också sysslade med konst. I en värld där regler bestämdes av män var det svårare för kvinnliga konstnärer att ta plats och visa upp sig i sin yrkesroll. Jeanna och Bertha försökte motverka detta och målade porträtt av varandra som fria och självständiga konstnärskvinnor med penslar i högsta hugg.

Kvinnan vi ser var mamma till den finske konstnären Akseli Gallen-Kallela som målat detta gåtfulla porträtt. Bakom henne sträcker sig ett mörkt landskap med blodröd himmel och glödande moln. Tiden i porträttet verkar på något sätt stå stilla. Kanske har konstnären målat ett landskap som han tyckte stämde överens med sin mammas personlighet.

På 1890-talet, när porträttet målades, intresserade sig en del konstnärer för att inte avbilda saker exakt som de såg ut. De försökte istället vända blicken inåt, liksom in i sig själva, och på så sätt fånga en känsla av det som målades av. Ofta skapades en mystisk stämning i bilden, precis som i det här porträttet. Resultatet blir som en gåta – en gåta redo att knäckas av oss som tittar.

En nästan 400 år gammal selfie? När Rembrandt var 24 år gammal målade han detta självporträtt genom att titta på sig själv i en spegel. Det finns flera lager av färg som målats på en kopparplåt som ovanligt nog har en grund i blyvitt täckt med bladguld. Ett experiment som gör att färgerna i porträttet nästan lyser. Ansiktet ser ganska allvarligt ut vilket förstärks av de mörka, djupa färgerna. Tänk att hans blick möter oss än idag!

Dagens selfie verkar ofta vara tagen i ett snabbt tempo och på första försöket. Trots detta finns inövade poser och stor medvetenhet bakom många bilder. Då som nu utforskar vi oss själva och ibland visar vi resultatet för andra. Man skulle kunna säga att dagens selfie är starkt kopplad till den västerländska konstens tradition av självporträtt.

Teaterns magiska värld, dyrbara kläder och lek med roller fascinerade 1700-talets överklass. I det här porträttet ser vi familjerna Sacks och Tessin redo för en fest i bland annat spansk dräkt och irländsk mössa. Titta på ansiktena – det finns gemensamma skönhetsideal för både männen och kvinnorna. De är alla sminkade, uppklädda och har liknande rörelser med sina händer.

På den här tiden var uppdelningen mellan vad som ansågs vara manligt och kvinnligt inte densamma som idag. Porträttet berättar därför inte bara om hur dessa familjer roade sig, utan även om hur ideal hela tiden förändras.