Självporträtt – konstnärsporträtt

Konstnären som sin egen modell (självporträtt) har ofta inte bara varit den billigaste utan även den enklaste metoden. Blicken är allvarlig, vilket är naturligt om man betänker att konstnären betraktat sig själv i spegeln. Nationalmuseum har fler än 30 självporträtt av ledande miniatyrister. Till detta kommer konstnärsporträtt av flera ledande miniatyrister. Sammantaget säger de alla något om konstnärers självbild och sociala anspråk.

Christian Friedrich Zincke, född i Dresden, kom 1706 till London där han blev elev till svensken Charles Boit. Han förde senare vidare emaljmåleriet i England, bland annat som lärare till en annan invandrad tysk, Jeremiah Meyer. Detta förmodade självporträtt är ett karaktäristiskt exempel på Zinckes drivna teknik.

Om du har museets app kan du slå in koden 5191 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Samlingar i samlingen

Världens största samling av miniatyrer rymmer föremål från flera historiska samlingar som tillhört till exempel Karl I av England och Gustav III. Här finns även enskilda berömda samlare som författaren Horace Walpole och bankiren Pierpont Morgan. De ljuskänsliga föremålen förvarades ofta i kabinettsskåp, som en del av en furstlig Kunst- und wunderkammer. I andra fall är miniatyren det enda som är kvar sedan dyrbara monteringar sålts.

Tre porträtt av två olika konstnärer har fått en originell montering, utförd för samlaren Horace Walpole. Till vänster syns Arabella Stuart, släkting till drottning Maria Stuart (se bilden). Porträttet är målat av den franskfödde Isaac Oliver och visar konstnärens färgstarka realism. Sonen Peter Olivers grupporträtt av familjen Digby har utförts efter en målning av van Dyck. Sir Kenelm Digby (1603–1665) var en framstående diplomat och vetenskapsman. Hans hustru Venetia räknades till tidens främsta skönheter.

Om du har museets app kan du slå in koden 5186 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Miniatyrmåleriets teknik

Det franska ordet miniature syftar inte på storlek utan tekniken att måla med mönja (minium). Underlaget var liksom i de medeltida handskrifterna pergament. Emaljer räknas till miniatyrmåleriet, om än inte i strikt teknisk mening. Runt 1700 började även elfenben att användas som underlag. Omkring 1820 lyckades man utvinna storformatigt elfenben genom fanermetoden. Det var strax innan miniatyrmåleriet förlorade striden med fotografin.

Den franskfödde belgiske konstnären Louis-Marie Autissiers självporträtt från 1817 är ovanligt innehållsrikt eftersom det visar en rad av miniatyristens olika verktyg. Förutom penslar i olika storlek syns här två paletter, en ritsnål, en flaska med gummi arabicum i lösning och en behållare med vatten. Förstoringsglaset som också syns i bilden användes enbart för att måla detaljer. Den stora miniatyr som delvis ligger dold på bordet under ett papper är just självporträttet.

Om du har museets app kan du slå in koden 5180 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Migrerande konstnärer

Miniatyrmåleriet kände lika lite som övrig bildkonst eller konsthantverk några geografiska gränser. Lucas Hourenbout och Hans Holbein, som lade grunden till miniatyrmåleriet i England, var födda i Gent respektive Augsburg. Detsamma gäller senare för en rad andra länder, inklusive Sverige. De största miniatyristerna var migrerande konstnärer som Jean Petitot d.ä., född i Genève eller Domenico Bossi från Trieste.

Porträttet av den svenske envoyén i Konstantinopel (Istanbul) Carl Fredrik von Höpken målades troligen 1741 av Jean-Étienne Liotard. Den schweiziske konstnären var känd för sin verklighetstrogna, illusionistiska stil. Detta är ett av hans första porträtt i emalj. Den svenske diplomaten von Höpken befann sig sedan flera år i Konstantinopel för att förhandla fram ett avtal med Osmanska riket, som skulle stärka Sverige mot Ryssland.

Om du har museets app kan du slå in koden 5204 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Franska kvinnliga miniatyrister

Redan under 1700-talets senare hälft blev flera franska kvinnliga miniatyrister välkända. Det var stor efterfrågan på miniatyrporträtt både för offentligt bruk i form av nådegåvor och för rent privat ändamål. Detta gav en säker försörjning, inte minst för kvinnor och banade väg för deras dominerande ställning under 1800-talets förra hälft. Lizinka-Aimée-Zoé de Mirbel och Marie-Victoire Jaquotot var den tidens mest berömda miniatyrister.

Porträttminiatyrer av Adélaïde Labille-Guiard är sällsynta. Framställningen av en kvinna i färd med att måla porträttet av sin make utfördes fem år efter Labille-Guiards debut 1774. Precis som många andra kvinnor insåg hon tidigt att porträttminiatyrer gav säker försörjning. Lärare var schweizaren François-Élie Vincent, granne till faderns modebutik i Paris. Senare började Labille-Guiard också arbeta med pasteller, som ofta repeterades i mindre format.

Om du har museets app kan du slå in koden 5199 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Storbritannien 1500–1700

Porträttminiatyren som konstart uppstod i Flandern. Den kom till England redan under Henrik VIII:s regering på 1520-talet med de inkallade konstnärerna Lucas Hourenbout från Gent och Hans Holbein från Augsburg. Nicholas Hilliard, liksom far och son Oliver, tog konstarten till nya höjder. Därmed blev England under 1600-talet ledande inom miniatyrmåleriet med namn som John Hoskins och hans systersöner Samuel och Alexander Cooper.

I porträttet av sir Robert Dudley, utomäktenskaplig son till earlen av Leicester och lady Douglas Sheffield, har Hilliard framhävt modellens sociala ställning genom kompositionen och alla accessoarer. En intressant detalj är konterfejbössan på Dudleys vänstra axel, en kapsel som troligen innehöll en miniatyr av fadern eller drottningen. Dudley var sjöofficer och kartograf. Han övergick till katolicismen efter att ha nekats att ärva sin fars titlar.

Om du har museets app kan du slå in koden 5101 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Storbritannien 1700–1850

Miniatyrer på elfenben kom hit redan på 1710-talet. Tekniskt liknade de måleriet på pergament. I början dominerade utländska miniatyrister, bland annat svenskar och tyskar. Efter seklets mitt revolutionerade Jeremiah Meyer från Tübingen måleriet på elfenben med sin lineära stil. Cosway och Crosse var hans elever medan Smart avvek med sitt fina punktmanér. Under 1800-talets första hälft närmade sig miniatyristerna oljemåleriet både till format och karaktär.

Richard Crosse, som föddes döv, hörde till de mest produktiva miniatyrmålarna i England under 1700-talet. Hans porträttminiatyrer i större format är dock ovanliga. Den genreartade framställningen av lady Mexborough, som spelar gitarr, ställdes ut på Royal Academy 1770. I likhet med många andra av Crosses porträtt, har den blivit blekt i hudpartiet då konstnären använde känsliga röda färgämnen.

Om du har museets app kan du slå in koden 5108 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Danmark

Miniatyrmåleriet i Danmark var ursprungligen en exklusiv hovkonst, helt beroende av inkallade konstnärer. Den första betydande dansken var Cornelius Høyer, som studerat i Paris på 1760-talet. När danskt miniatyrmåleri blomstrade i slutet av århundradet, besökte italienaren Domenico Bossi landet. Det gjorde tydligt avtryck här precis som i Sverige. Efter enväldets avskaffande 1849 förlorade dock miniatyrmåleriet sin betydelse.

Dubbelporträttet av paret Baudissin-von Witzleben har i miniatyr fångat något av den danska guldålderns intima borgerliga idyll. Det finns ett drag av naivitet över de detaljrika accessoarerna och den varma färgskalan. Förutom dessa egenskaper känns Frederik Christian Camradt igen på en egenhet: han målade alltid modellernas ögon ljusblå.

Om du har museets app kan du slå in koden 5118 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Sverige 1647–1700

I Sverige var inga miniatyrister varaktigt verksamma förrän engelsmannen Alexander Cooper och fransmannen Pierre Signac utnämndes till hovmålare 1647. De fick raskt leverera porträtt av drottning Kristina, monterade i juvelbesatta kapslar (konterfejbössor), som delades ut som nådegåvor. Cooper och Signac, som var internationellt skolade, lade grunden till ett blomstrande miniatyrmåleri i Sverige vid århundradets slut.

I det pastost målade porträttet av Magnus Gabriel De la Gardie närmar sig Cooper oljemåleriet med sina rika ljus- och skuggeffekter. Det vita halskråset och det gyllne håret är mycket naturalistiskt återgivna. Porträttet utfördes antingen under De la Gardies utlandsstudier 1640–1642 eller ambassadresan 1646. Sammanträffandet med Alexander Cooper var säkert en anledning till att konstnären kom till Sverige och blev hovmålare 1647.

Om du har museets app kan du slå in koden 5125 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Sverige 1700–1792

Det stora nordiska kriget ledde inte till någon stagnation inom miniatyrmåleriet. Flera tyska konstnärer berikade dessutom konstarten i Sverige. Samtidigt var exporten av många stora namn ett tecken på det svenska miniatyrmåleriets vitalitet under hela 1700-talet. Peter Adolf Hall och Niclas Lafrensen d.y. skördade triumfer i Paris, men revolutionen tvingade till slut hem den sistnämnde. Samtidigt blev de engelska influenserna allt tydligare.

Framställningen av en okänd präst i en biblioteksinteriör är ovanlig i svenskt miniatyrmåleri. Modellen ville säkert på detta sätt framhålla sin ställning som en lärd person. Porträttet kan på stilistisk grund tillskrivas Gustaf Torshell. Utmärkande är en förfinad pointillism med mjuka konturer. Torshell var ritmästare vid fortifikationen samt för hovets pager.

Om du har museets app kan du slå in koden 5135 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Sverige 1792–1930

Åren efter Gustav III:s död dominerades av den italienske miniatyristen Domenico Bossi. Hans återkommande vistelser i Sverige satte länge tydliga spår. Lika stort inflytande fick den engelskskolade Jacob Axel Gillberg, verksam i 60 år, ända fram till sin död 1845. Därefter stagnerade miniatyrmåleriet och blev ett blekt återsken av fotografin. Siri Derkerts originella bidrag var konstartens sista häftiga uppflammande i Sverige.

Domenico Bossi har på ett träffsäkert sätt fångat den 30-årige John Hall d.y., vars far var den stormrike Göteborgsköpmannen med samma namn. När John Hall d.ä. dog följande år, 1802, fick sonen plötsligt ansvar för en enorm förmögenhet. Hall d.y. klarade inte uppgiften och bara fem år senare försattes han i konkurs. Han drog sig sedan fram som tiggare och dog 1830.

Om du har museets app kan du slå in koden 5145 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Tyskland

Enhetlighet utmärker knappast utvecklingen i det geografiskt splittrade tyska området. I norr fick de danska influenserna stor betydelse. I Berlin, München och Dresden med sina rika hov verkade flera internationella miniatyrister, som i sin tur skulle påverka andra konstcentrum. I sydväst spelade franska och schweiziska konstnärer stor roll. Demokratiseringen av porträttkonsten runt 1800 ledde också här till en blomstring för miniatyrmåleriet.

Bland 1700-talets stora porträttmålare räknas Anton Rafael Mengs till de främsta. Som hovmålare i Dresden och Madrid är han är huvudsakligen känd för sitt illusionistiska oljemåleri. Mengs porträttminiatyrer är däremot mycket ovanliga. Här ett exempel som visar att han även excellerade i ett finmåleri som miniatyrist.

Om du har museets app kan du slå in koden 5155 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Frankrike 1550–1789

Porträttminiatyrmåleriet kom till Frankrike från Flandern genom den invandrade Jean Clouet och hans son François. De var färgade av en realistisk nordeuropeisk tradition. Under tidigt 1600-tal utvecklade Jean Toutin porträtt i emalj, som senare fulländades av schweizaren Jean Petitot d.ä. I början av 1700-talet började man här efter venetiansk förebild måla på elfenben och Paris blev snabbt ett centrum för miniatyrmåleriet.

Peter Adolf Hall från Borås förändrade i grunden miniatyrmåleriet i Frankrike. I stället för att måla med små punkter och i kalla färger, introducerade han en friare penselföring och valde varmare toner. Den tekniken syns väl i självporträttet där Hall framställer sig som en självmedveten konstnär, ledigt klädd och utan peruk. När han målade det hade franska revolutionen brutit ut. Hall valde att följa sina kunder i exil och dog i Liège 1793.

Om du har museets app kan du slå in koden 5162 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

Frankrike 1789–1900

Svenskfödde Peter Adolf Hall blev den som revolutionerade det franska miniatyrmåleriet under 1700-talets senare hälft. Flera av de miniatyrister som följde var beroende av hans teknik. Revolutionen och senare kejsardömet ledde till en snabb ökning av antalet miniatyrister och mängden porträtt. Elfenben i stort format skapades under 1820-talet och ledde till en hastig blomstring innan fotografiet nästan helt slog ut miniatyrmåleriet.

François Dumont hörde till de främsta miniatyristerna i Frankrike från senare hälften av 1700-talet och fram till Restaurationen. Hans omfattande produktion bidrog till en viss upprepning och schablonisering i framställningssättet. Den till formatet ovanligt stora porträttminiatyren av den kände franske kemisten Antoine François Fourcroy (1755–1809) är dock ett av hans främsta arbeten med övertygande figurteckning och miljöskildring.

Om du har museets app kan du slå in koden 5173 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.