Konstnärsrollen

Bohemen var förebild för många av tidens konstnärer, ett västerländskt ideal med rötter i den romantiska konstnärsrollen. Det bygger på myten om det fritt skapande ”manliga geniet”, som genom sin originalitet bryter med tidens konventioner. Kvinnliga konstnärer däremot, har i konsthistorien oftast presenterats som solitärer och som enastående undantag.

I Sverige lyckades dock de kvinnliga konstnärerna och författarna på 1870–1880-talet ta stort utrymme i det offentliga konstlivet. Den manliga konstnärsnormen kom därmed i gungning. På 1890-talet kom en motreaktion, en backlash.

Jeanna Bauck möter betraktarens blick och är skildrad med stor integritet och närvaro. Här kombinerar Wegmann tidens fria självständiga kvinnotyp med den borgerliga kvinnlighetens elegans. Bauck har sina yrkesattribut vid sin sida: penslar och palett. I en rad epokgörande porträtt av varandra lyckades Bertha Wegmann och Jeanna Bauck bidra till att förändra synen på den kvinnliga konstnären. De delade ateljé och bostad i både München och Paris.

Kroppar i rörelse

Edgar Degas var fascinerad av kroppsspråk, av panoramat och föregångaren till filmen, som fångar rörelser i en rad sekvenser. Han studerade dansarnas rörelsemönster och gjorde serier av skisser.

Impressionisternas bilder av det moderna livet i Paris betraktas av många i dag som idylliska. Men de handlar ofta om så kallade grenouilles (grodor), prostituerade flickor.

De manliga konstnärerna var flanörer som gestaltade staden som en scen, med en objektifierande blick. De kvinnliga impressionisternas rörelsefrihet var däremot begränsad, de hänvisades till att skildra storstaden från husbalkongerna.

Modellen för skulpturen hette Marie van Goethem, en ung elev på Parisoperans balettskola. Hon levde under fattiga förhållanden tillsammans med sin mamma och två systrar, i närheten av Degas hem och ateljé på Montmartre. Degas tecknade flera nakenstudier av Marie innan han utförde skulpturen i vax – år 1878. Den var en så kallad maquette – en förberedande studie för en större klädd version av dansösen. Hennes pose återger inte någon balettposition eller övning. Degas ställde aldrig ut vaxskulpturen, som göts i brons i flera exemplar först efter konstnärens död.

Konsumtion, mode och kropp

Medan det borgerliga hemmet på 1850-talet hade tjänat som ett utställningsrum för männens klass och yrkesstatus, kom sekelskiftets interiörer att utvecklas till en separat sfär för kvinnlig estetisk självkänsla och identitetsskapande.

Då konsthantverkets reformivrare var ute efter att bevara äldre traditioner och estetiska skönhetsideal i en tid av massproduktion, ville kapitalisterna öka konsumtionen genom att upphöja den från en hushållsrutin till en artistisk och personlig ritual. Det enda sättet för ”the chic housewife” att förverkliga sig var genom konsumtion.

Irländskan i denna målning hette Joanna Heffernan. Hon var modell till målaren James Abbott MacNeill Whistler som hon också sammanlevde med. Courbet lärde känna henne i Normandie 1865 och de kom att stå varandra nära. I målningen för hon handen genom sitt utsläppta röda hår, samtidigt som hon betraktar sig i en spegel – ett symbolladdat motiv som förknippades med teman som utmanande sensualism, fåfänga eller skönhetens förgänglighet. Courbet utförde ytterligare tre varianter av målningen. Denna ursprungliga version hade han kvar i sin ägo ända till sin död 1877.

Nytänkande internationell glaskonst

Det är ett mysterium hur 1800-talets glaskonstnärer skapade det nya konstglasets spännande och färgrika uttryck. Den etablerade tekniken var att smälta och blåsa glasmassa och sedan, när glaset kallnat, lägga på en slipad, etsad, graverad eller målad dekor. Även andra material kan dekoreras på samma sätt, men bara glas går att smälta och blåsa. Konstnärer började utforska glasets unika egenskaper och hur de kunde användas för att förnya glaskonsten.

Svenskt konstglas

Den innovativa glaskonsten etablerade sig även vid de svenska glasbruken. Gunnar G:son Wennerberg studerade i Paris och förnyade efter hemkomsten Kosta glasbruks produktion. Även andra bidrog till utvecklingen och lade grunden för 1900-talets svenska glaskonst. En av dem var Betzy Ählström, Sveriges första kvinnliga glaskonstnär. Framgångarna gjordes dessutom möjliga tack vare svenska och invandrade glasblåsare, slipare och etsare.

Japanskt och japonism

Svensk, fransk och brittisk design i japansk stil tillsammans med japanska föremål tilltalade 1800-talets västerländska samlare och konstnärer. Många japanska föremålen fanns i Nationalmuseums samling fram till 1963 när den statliga konstsamlingen splittrades och Östasiatiska museet öppnade.

Japans heliga berg Fuji pryder vasen från Gustavsberg. I förgrunden pågår en humoristisk scen med män på väg att klättra upp i en tall. Den svenska keramikern Helmer Osslund har säkert använt ett japanskt träsnitt som förlaga och låtit motivet ta hela urnans yta i anspråk. Gustavsberg tillverkade i årtionden föremål och serviser i japansk stil.

Art Nouveau

Termen, som på franska betyder ny konst, var en internationell stil vid sekelskiftet 1900. Designidéer hämtades från växtriket. Naturen är traditionellt ett tema i konsten, såväl i realistiska landskapsmålningar som i fasadornament och tygmönster. De bygger på förenklade bilder av blommor och blad. Det nya var slingrande växter, som svepte över ytor och omfamnade föremål, möbler och byggnader.

Friheten bröt med äldre tiders designregler och följde principer från den japanska konsten. Namnet sägs vara myntat av ägaren till butiken Galerie d’Art Nouveau i Paris, där detta skåp är inköpt.

På sin bröllopsresa till Paris 1898 upptäckte paret, musikern Knut och gymnastikdirektören Signe Andersson, butiken Maison de l’art nouveau. De beställde matsalsbord, tolv stolar och detta bufféskåp. Före transporten till Sverige visades möblemanget på världsutställningen i Paris 1900 och bilder publicerades i internationella tidningar om design.

Den moderna staden

Impressionisterna skildrade ljuset med färg, de var påverkade av tidens nya optiska rön och färgteorier. De tillhörde, som många av de nordiska konstnärerna, den realistiska traditionen med dess beskrivande förhållningssätt.

Realisterna sökte fånga människor i vardagens ögonblick i den egna miljön. De arbetade utifrån ett visuellt perspektiv som sökte skapa närhet, i vilken betraktaren och bilden befinner sig i samma rum.

Impressionisterna använde sig av starka komplementfärger som kontrasterades mot varandra medan nordborna främst ägnade sig åt valörmåleri.

Målningen föreställer en interiör från ett värdshus i Fontainebleauskogen söder om Paris. Värdshuset var ett populärt tillhåll för konstnärer som arbetade i området. Till höger, i gul halmhatt, sitter målaren Alfred Sisley. Liksom Renoir skulle han några år senare ingå i impressionistgruppen. På bordet ligger ett nummer av L’événement, tidningen som publicerade några av Emile Zolas mest uppmärksammade konstrecensioner. I bakgrunden syns en väggmålning som några av traktens konstnärer utfört tillsammans.

Salongen

Sedan 1700-talet var den årliga salongen i Paris det bästa sättet att etablera sitt varumärke i det europeiska konstlivet. På salongen fanns många olika konstriktningar representerade, inte bara akademism.

På 1880-talet var det Jules Bastien-Lepage som var de nordiska konstnärernas främsta förebild, han blev en länk mellan den traditionella och den nya konsten. Att Ernst Josephson var mera påverkad av avantgardet, kan man se i porträttet av journalisten och kritikern Godfrey Renholm. Han besökte konstnärsateljéerna och rapporterade från salongen hem till de svenska tidningarna.

Den halvnakna kvinnan sitter framför en spegel och provar tvekande ett pärlhalsband. Den plastiskt modellerade figuren och det minutiösa stoffmåleriet, var typiska för tidens akademiska tradition. Chaplin var berömd för sina erotiska och objektifierande kvinnoporträtt som köptes av dåtidens aristokrati och finanselit. Han var som många salongkonstnärer påverkad av det sena 1700-talets porträtt och genremåleri.

Industrialismen

Under denna tid präglades Europas historia av stora socioekonomiska förändringar. Flera svältkatastrofer tvingade över en fjärdedel av Sveriges befolkning att emigrera.

Den tekniska utvecklingen och industrialiseringen samt städernas expansion påverkade även bildkonstens och konstindustrins metoder och motiv.

Förlusten i kriget mot Preussen 1871 ansågs delvis bero på Frankrikes långsamma industrialisering. Nu satsades det därför stort på modernisering – en utveckling som även avspeglades i konsten. Flera konstnärer hämtade motiv från metallindustrin – järn- och stålverk, vapensmedjor eller tillverkning av järnvägsräls. För att realistiskt skildra den här kombinerade smedjan och mekaniska verkstaden arbetade Buland efter fotografier. Med borrmaskin bearbetar verkmästaren ett kugghjul – en viktig komponent som får hela det moderna maskineriet att snurra.

Friluftsmåleri

Konstnärer hade länge ägnat sig åt att teckna och måla studier ute i det fria men under 1800-talet förnyades genren av realisterna. De var friluftsmålare som sökte fånga ljuset i alla dess aspekter genom att stå direkt inför motivet med sina målardukar.

De moderna och praktiska färgtuberna gjorde det möjligt att arbeta utomhus på ett helt annat sätt än tidigare. Men själva slutarbetet med målningen utfördes sedan alltid i ateljén oavsett om konstnären var en mera traditionell målare eller tillhörde avantgardet.